Hallå!
Bloggandet gick ju på halvfart redan tidigare och nu för tiden så har det väl fallit bort helt kan jag konstatera.
Men det är bara på ´et igen, livet, här kommer jag!
Alla människor, synnerligen vissa som konstant lever med offerkoftan på skulle behöva ruskas om med en händelse som ställer allt på sin kant.
Med det inte sagt att jag önskar olycka över mina medmänniskor men ibland kan det behövas en liten verklighetskontroll.
Vi som prövas har en annan syn på livet, och det går inte i repris, det är bara att göra det bästa av det vi har.
Det här med hund tex, jag såg det inte komma att Lukas skulle tas ifrån mej, min truliga underbara lilla farbror skulle ju bli hur gammal som helst?
Men nu ville det sig inte och jag står återigen med ”bara” en hund, och även om jag under den perioden innan Qross kom tyckte att det var ganska lättsamt med en hund så är det två jag vill ha.
Så nu är vi i väntas tider igen, om det dyker upp ett tillfälle och det känns bra så blir valp inom överskådlig framtid, men jag sitter inte i sjön och tänker inte köpa valp bara för att jag måste ha en till.
Qross är ung och kan gott få växa på sig lite, men under den senaste månaden när han varit själv så inser jag att han faktiskt är en ganska okomplicerad hund att ha innanför väggarna.
Jag har aldrig haft en så go hund, Lukas var en riktig mysfarbror men Qross slår honom med hästlängder.

Det har varit en enorm stress att hantera att Qross har kassa armbågar, det har inte funnits något i hans uppväxt som signalerat om detta och med röntgenresultatet i handen så kunde jag helt sonika inte tänka klart.
Rädslan att förlora honom redan vid ett år överskuggade logiskt tänkande, den känslan av närstående förlust fick jag genomgå vid 12 veckor då han stängde ner butiken från ena timmen till den andra.

Här kan du läsa den historien https://acufoto.com/2016/04/30/mardromsdygn/
Jag är hyfsat påläst vad det gäller armbågar och vet att tiden är en faktor, ju fortare du åtgärdar desto bättre prognos ………MEN …… detta gäller ju vid hälta, men om hunden inte haltar då?
Många funderingar hit och dit tills jag äntligen kunde komma till freds med mig själv och ett beslut om att det som sker det sker.
I dagsläget är han inte påverkad, han simmar för att bygga muskler, äter ledsmörjande preparat och den dagen hältan kommer får jag ta ett nytt beslut.
Jag älskar denna ras och för mej har definitivt inte tåget gått, bernerkille nr 7 skall så småningom välkomnas till vår familj, han liksom mina andra hundar är inte en ersättare för den hund som gått förlorad, ingen ersätter den andre, det är en ny medlem av vår familj som tas emot med spänning och som kommer att ha ytterligare en ny personlighet att lära känna. Det finns plast kvar i hjärtat för ny kärlek och i hjärtats minnesrum vilar dom som gått vidare över regnbågsbron.
Det man lär sig med varje förlust är att uppskatta det man har medans man har det.

Som synes mest mobilbilder …….jag har knappt haft kameran framme sen Lukas lämnade mig, han var mitt favoritobjekt, så underbar att fota, dags att släppa det och gå vidare, Qrossen får kliva fram och ta för sig!

Till Hamra har vi varit en sväng veckan före påsk, vädret var väl inte riktigt på vår sida denna gång, för löst i mitt tycke för att åka skidor med Qross, lite för tungsprunget nu när jag har hans hälsa att ta hänsyn till.

Så vi promenerade, alla trappor upp för att mötas av djupsnö och ingen stig alls att vandra vidare på, så det var bara att vända.

Senare på väg hem försöker fröken Hansson gena på ett skoterspår till stugan men fick ge upp och krypa tillbaka, klart obra när snön inte håller!

Om snöstorm hade Qrossen en åsikt, fast å andra sidan har han en åsikt om det mesta.

En tur till myskoxcenter………

Stöttade centret med en kompis till Qross.
God mat och dryck som vanligt och skönt att komma iväg och bara vara för en stund.



Alltid vid mattes sida …….den här fria uppfostran som rått under ursäkten om att han är sladdbarn blir lite halvjobbig att jobba bort nu när det ska vara så här att sladdbarnen kommer tätt.

Livet med hund ………

På hemmaplan har vi kastat om lite, det är inte lätt att hitta en lägenhet och få en ny chans så under tiden vi väntar så har vi bytt sovrum.
Angelica har flyttat ner i källaren, det rummet är mycket större och känns lite mer privat.

Storebror på besök, Camilla hade en säng över och nu har den fått ben så det blev hur bra som helst. Tack för det!

Vi har knölat in oss i gästrummet, Qross går fortfarande ner och lägger sig utanför det ”gamla” sovrummet på kvällen och lillrö´a som alltid sovit med hussen har surat till och sover nån annanstans.
Nåja, till slut så blir det som väl vanligt igen …….nån gång ……

Dagbädden som skulle bli den nya gästsängen blev helt plötsligt över …….så nu står den här i väntan på att få flytta in på gästrummet igen.
Allt har sin tid, det går inte att forcera.
Idag jobbar Angelica sitt första dygnspass där hon ska sommarjobba som personlig assistent och som mamma går det inte med ord att beskriva hur det fantastiskt det känns.
Heja på mammas bästa tjej!

Min nya kompis, efter en tids sökande så bestämde jag mig för denna VITA cykel, så står det på min order, stor besvikelse när kartongen anländer och det visar sig att dom skickat en svart, men orka krångla med retur för ett färgfel, har mejlat min besvikelse till firman så får vi se om jag får nåt svar.
Så nu är tanken att jag ska cykla till jobbet, det är inte helt lätt att motivera mig till att cykla i uppförsbacke typ 30 minuter då det tar 5 minuter att skjutsa arslet i bilen ……

Pälsen är på god väg tillbaka, men den här Stig-Helmertofsen på huvudet vet jag inte riktigt hur jag ska hantera!

Förra helgen var vi till Skutskär för träff med aktivitetsombuden för svenska sennenhundklubben, kul att träffa andra och utbyta erfarenheter, och för den som undrar vart sennenbladet nr 1 tagit vägen så kan jag meddela att jag undrar också, kraftiga störningar hos tryckeriet utanför vår kontroll, så himla tråkigt!
Sista april går mot sitt slut, för ett år sedan var det nattsvart förtvivlan med en valp på djursjukhus, i år har dagen gått oförmärkt förbi, en dag som alla andra, skönt det!

Vi behöver lite av varje för att hitta balansen, jag förutsätter att vi har haft vår beskärda del av sorg och saknad nu då det under en period rådigt kraftig obalans och den mörka sidan av livet haft övertag.
Nu vänder vi blad ………
ha det bäst / AC