Hallå!
Det där med att blogga oftare föll visst bort snabbare än jag hann tänka tanken, men nu så, här kommer några rader!
Vi har stökat undan några utställningar, rasspecialen i Degerfors blev en flopp då Qross rörde sig orent så jag strök honom från deltagande, det var surt, att åka över 50 mil, betala för hotell och sen inte ens få vara med …….

Norrköping   foto Lina Martinsson        16 månader 51,5 kg

Revansch i Norrköping, utställning i dagarna tre, bara två juniorer till start och Qross stod först alla tre dagarna, började dag ett med att vinna på ett VG och avslutade två sista dagarna med EXC & CK. Oplacerad i BHKL.
Känns klart bra, först och främst därför att jag kan lägga den oklara hältan som kom och försvann till handlingarna.

Zlatan var en trevlig katt sa Qrossen

Möte med ”danskarna”  😛

Qross & morbror Calle

”Calle” Bernerdalens Lord Calvert spanar på harar i Norrköping

Trevliga dagar hos Anders & Lena, tack för husrum och god mat!
Vi åkte hem direkt efter vi vänstervarvat på måndagen, kom hem i bra tid vid 18, bara att ladda om batterierna för en kortare resa dagen efter , till Ljusdal ………
I fyra veckor har jag stött och blött, funderat hit och dit, och plötsligt så känner jag mig trygg i beslutet att ”sjuan” inte blir en liten kille, hoppsan hejsan, jag ska bli med tik!
Ja, jag vet, om ni undrar så kan jag bara säga, jag också! Trodde aldrig att de funderingarna ens flyktigt skulle dra förbi i tanken ………men när fröet började gro så var
loppet tydligen redan kört!
Som jag skrev i mitt förra inlägg så ingick det inte i mitt livshjul att Lukas skulle ryckas ifrån mig, men vis av vad som kan hända/ inte hända så inser jag att man behöver inte planera så j-vla mycket hela tiden, det som sker det sker och det är bara att kasta sig ut mot nya mål.
Redan när jag köpte Qross så var det ”Molly” Bernerdalens Oh My God som var ”mammahunden”, det skojade jag om redan när hon var valp, och när hon nu var parad samtidigt som Lukas fick somna så anmälde jag mitt intresse.
Tyvärr så ville det sig inte för den enda killen i kullen, han var inte menad för det här jordelivet, det blev ”bara” tre tikar.
Jaha, men då blev det inget då ………ska du inte ha en fin tik då? NÄ !!! verkligen inte!!
Jag vet inte när det hände, har inte riktigt fattat det än, men plötsligt började jag fundera på möjligheter och lösningar istället för att fokusera på problemen = galen hanhund / löpande tik / hysterisk matte.

Bernerdalens Romanova, född genom kejsarsnitt därav namnet efter en kejsarinna ❤
Livet består av överraskningar och utmaningar och jag har precis gett mig själv en stor dos av båda!


Och nej, jag tar inte en tik bara för att jag måste ha en till hund nu, jag tar emot henne med öppen famn efter moget övervägande.

Vi behöver en omstart och det passar ju alldeles utmärkt med en liten hundfröken innanför väggarna.
Jag frångår min tidigare fasta filosofi att hundar ska vara en ”han” och katter ska vara en ”hon”.
Och när jag ändå håller på så kan det bli så upp och ner att jag till och med kan tänka mig en tredje hund!?
För i grund och botten är jag nog en pojkmamma så fröken Romanova kan förhoppningsvis skaka fram en fin pöjk till matte så småningom!
Ja herre ge, vart ska detta sluta??

Qrossen tar det hela med ro, en lillasyster blir bra det!

Trångt när man vill sova bredvid matte

Hela familjen tog en tripp till Tallin, det var några år sedan alla var på semester tillsammans, trevligt!

Vi har varit och sagt hejdå en sista gång, asknedsättning för Marcus, såren rivs upp och det tar ett tag att landa igen.
Det är omöjligt att förlika sig med tanken att han dog pga av ett vårdmisstag, akuten skyller ifrån sig och menar att blödningen uppstod efter att han lämnat sjukhuset, dom tillstår dock att dom missat att han åt Waran, ett läkemedel som ökar risken för hjärnblödning med tio gånger.
Men facit och slutgiltigt obduktionsprotokoll i handen får någon gärna förklara hur han kunde vara så desorienterad och okontaktbar när han inte hade några droger i systemet?
Jag har sagt det förut, han fick en stämpel i pannan baserat på gamla ”meriter” och ”hög som ett hus” var en pågående hjärnblödning som akutmottagningen missade.
En utredning pågår men den kan inte ändra på faktum att han är borta för alltid.

Min fina starka dotter som kämpar vidare själv, ett sommarjobb förvandlades till en fast tjänst ………stort GRATTIS!!

Ha det bäst / AC