Hallå!
Gårdagens 12 -veckorsdag började som alla andra dagar sen litet knyte flyttade in ……och slutade i nattsvart förtvivlan, fy f-n vad rädd och orolig jag har varit det senaste dygnet!

Vi började dagen med den obligatoriska ståbilden, gjorde ett försök utomhus då mulet väder gör det ganska mörkt inomhus.
Sedan gick Qross och la sig och inget konstigt med det. Sov väl lite längre än vanligt så det blev lite senare med skogspromenaden.
På väg till skogen svängde vi förbi veterinären strax före tolv för veckans vikt, vågen stannade på 13.9 kg
Strax innan vi var framme vid parkeringen för dagens promenad så hörde jag att nån kräktes, Det var Qross som kräktes upp hela frukosten som legat obearbetad i magsäcken, lite konstigt då han ätit vid 5.30 och allt kom upp 6 timmar senare.
Lite gnällig på promenaden men ändå pigg, det började ju dra ihop sig till lunch så jag tänkte att han började bli lite hungrig.
Väl hemma så fick han sin lunch ändå trots att han kräkts upp frukosten och då började jag ana ugglor i mossen då han inte rörde maten.
Han gick in på kontoret och kröp ihop i sitt hörn. Jag var tvungen att åka iväg en stund, han brukar inte få ligga därinne när inte jag är hemma eftersom mattan ligger kvar på golvet men jag hade inte hjärta att flytta på honom när han sov.
När jag kom hem kände jag direkt på lukten att det var både kräks och diarre. Efter en stund så åkte jag upp till veterinären för att köpa canicur och vätskeersättning, Mats tyckte inte att det lät så bra när jag förklarade att han även var allmänpåverkad, trött och slö.


När katten får äta upp maten är det illa, jag hade även köpt dietmat på burk och fick med provpåsar med kulor av dietmat.
När han gick ut på gräset och bara la sig så ringde jag Lisa för rådfrågning, lös i magen kan jag hantera men inte allmänpåverkan då ringer varningsklockorna.
Ringde upp på djurkliniken som har dygnet runt öppet och fick komma direkt.
Det var inte akut med uttorkning men han hade feber 39,2  buken kändes relativt mjukt men det beslutades om röntgen för att se om nåt fanns på insidan som inte skulle vara där.

Mycket gaser i magen och något som tydde på benfragment eller ev grus.

Ynklig liten Qrossbebis

Det sattes ett dropp för att vätska upp honom och han fick en spruta mot kräkningar, efter droppet skulle vi få åka hem.

Det hinner rusa många tankar genom huvudet när man sitter i flera timmar och stirrar på den sötaste rufsigaste lilla nacke man kan tänka sig och han inte ger ett enda livstecken ifrån sig förutom att han andas.
Det var två veterinärer som kom växelvis och tittade till oss, jag förstod att de hade förväntat sig att han skulle kvickna till på droppet.
Efter några timmar kom en veterinär in med lite mat men Qross var helt borta, vi lyfte ner honom på golvet för att få honom att stå på benen men det gick inte, han var helt lealös.
Det är helt obegripligt att det kan gå så sjukt fort, från frisk till jättesjuk på några timmar.
Veterinärerna hade beslutat att lägga in honom över natten och ge honom kontrast och fortsatt dropp, och vad hade jag att välja på? jag kan inte ta hem en valp som inte kan stå på benen.
Fy f-n vilken j- vla natt, självklart är det bara det mest otänkbara scenario som rullar som en dålig film om och om igen.
Vid 6.30 hade jag rullat färdigt mellan lakanen och klev upp och städade golven, prisa ångtvätten !
En veterinär skulle ringa mellan 8 -12, när kl var 9 kunde jag inte vänta längre utan ringde upp.
Den som svarade sa att Qross var pigg men att jag skulle få prata med veterinären som precis tänkt ringa mig.
När hon säger att han bajsat ut all kontrast på morgonen, åt med god aptit och var pigg och glad då brast allt, jag stortjöt och hon lugnande mig med att det var ingen fara på taket, dom ville behålla honom några timmar till för att se att det kom vanlig avföring och så skulle han få dropp under dagen.

Det går inte att med ord beskriva den lycka det är att få hämta hem sin valp.
Jag har hämtat hem honom både den första och den sista april, lyckan var total när vi hämtade honom i Ljusdal, idag var det en natts våndor som byttes till glädje och det slog med råge allt annat.
Parabolen hade han bara i bilen hem för att han inte skulle tugga i sig bandaget, de tog ju bort droppet precis innan han gick hem.

En pigg och glad valp har jag fått tillbaka, samma krokodil som tidigare, hungrig som en varg men idag har han fått mat varje timme i små portioner vilket inte den lille herrn var tillfreds med.
Vid 21-tiden ikväll kom första bajset, som jag har väntat, en alldeles vanlig korv men en liten lösare krumelur på slutet, vilken lycka!
Summa sumarum så har han fått i sig något som slog ut honom totalt, nu håller vi tummarna för att han håller sig frisk och kry framöver och slutar upp med att skrämma sin husse och matte på detta vis!
/ AC