Time to say goodbye ……igen

…………..Jag skulle äga miljoner om tårar var guld …………

Helt ärligt så har jag ingen som helst lust att skriva någonting längre när det enda som ska skrivas är minnesrunor.
Vi har ju precis lagt en fin begravning bakom oss och så sakta börjat se ljuset i tunneln, livet tickar ju på vare sig vill det eller inte och alternativen till att ta vara på den tid vi är tilldelade är ju att gräva ner sig och älta och det leder ingen vart.
När något så ofattbart händer som det här med Marcus så får man ett annat perspektiv på tillvaron, jag har väl sen tidigare försökt att fokusera på det positiva och inte grotta ner mig i det som är mindre bra eller rent av nonsens.
Existentiella frågor flyter upp till ytan och det blir än mer tydligt vad futtiga problem vi egentligen ödslar tid på, när det enda som verkligen betyder något är att bara ta vara på varje dag som vi har förmånen att vakna upp till.
Tiden fram till en begravning är inte rolig, det är en konstant klump i magen och man vill verkligen inte utsätta sig för det men alternativet till att bara låta bli finns inte.
När väl den dagen passerat och det blev en fin dag och ett minnesvärt avsked så lägger det sig ändå ett slags lugn, det är nu resan framåt börjar och eftersom det är min dotter det drabbat hårdast så drabbar det ju även mej.
Ingen vill väl se sitt barn gå igenom detta?

12

Jag har världens bästa dotter, jag kan inte med ord beskriva vad stolt jag är, och vad stark du är Angelica ❤

6

Sov gott älskade Marcus du fattas oss och all lycka i livet önskar vi din fina son Zakk   ❤

När det efter en längre tid börjar bli mer och mer uppenbart att Lukas inte är riktigt OK så är det dags att gå till veterinären för en hälsokoll.
Till en början små subtila förändringar, som eskalerar till saker som uppenbarligen inte tillhör det normala, han började smaska, han behövde gå ut varje natt för att kissa sen några veckor tillbaka, det i sig är inte jättekonstig vad det gäller honom för i hela sitt liv har han gått raka spåret ut på baksidan efter sista kvällsprommisen för att ställa sig rakt upp och ner och kissa ur sig.
När tillvaron varit i gungning så har väl det glömts bort lite och jag har tänkt att det är för att han inte kvällskissat som han måste ut.
Kopiösa mängder vatten har han oxå alltid druckit, nu när vi är tre i familjen igen så tappar jag kollen på hur många gånger vattenskålen faktiskt fylls på under en dag?
Så i torsdags var det dags för en koll, inget konstigt på blodprovet som analyserades hos veterinären men kissprovet såg väldigt blaskigt ut så vi fick med provrör hem för att fånga upp morgonurin.
Inga konstiga ljud på hjärta och lungor och inga kännbara knölar någonstans.
……..Så långt allt lungt …………
Pratar med Lisa, Qross uppfödare och hon tyckte att det lät misstänkt likt njursvikt, jag googlar ………och där kom klumpen i magen tillbaka, ALLA symtom stämmer, illamående pga att njurarna inte renar så alla slaggämnen går direkt ut i blodet, utspädd urin, trötthet och viktminskning, -3 kg på en kille som alltid kämpat med vikten…….
Så med ett i princip genomskinligt urinprov i handen visste jag redan vad det handlade om när jag klev in på veterinärmottagningen där i fredagsmorse.
Provsvaren på lever och njurar hade kommit och njurvärdena talade för sig själv.
Vad kan man göra åt njurar som jobbar med mindre än 25 % av sin kapacitet? Svaret är vad ingen hundägare vill höra, det finns inget att göra mer än att möjligtvis mildra illamåendet med ett njurfoder …… men för vems skull? För Lukas som ändå har en dödsmärkning i sin panna eller för mej som inte orkar med ett avsked till?
Det fanns inget val och jag gjorde det jag förbundit mig att ansvara för när jag skaffade honom, att inte utsätta honom för onödigt lidande.
Jag beställde en tid där och då och gick hem med med den där malande ”jagvillintevara medomdethärengångtill” klumpen skvalpande runt i magen som en djävla dödsböld.

Sista dagarna med Lukas ………
Först ångrade jag mig att jag inte gjorde det direkt, det verkade konstigt och obehagligt att leva hela helgen med denna dödsdom över oss men det blev en fin helg ❤
Jag gick en lång skogsrunda med Qross, nu med facit i hand fanns det ingen anledning att låta Lukas gå så långt när han inte mådde bra.
Sen gick han och jag en egen liten sväng, och det går på nåt vis lättare att förlika sig med tanken när det inte finns nån återvändo, det var mer chockartat med Aston som bara tynade bort framför ögonen på mig och det inte fanns nåt konkret att ta på.

I lördags åkte Angelica och jag upp på södra berget för att ta de sista bilderna ……på denna fantastiska lilla truliga farbror, så godmodig och så otroligt vacker på bild.
Lukas, Pukas, Lurken, kärt barn har många namn, nybadad och fin.

Lukas7

Det syns inte utanpå vad som försiggår inuti………

Lukas8

Lukas13

Stackars alla vilsna själar som aldrig fått borra ner näsan i en nybadad bernerpäls  ❤

Lukas12Lukas15Lukas11

Och mitt i all sorg så finns ju faktiskt Qrossen kvar, som hade fullt sjå att skälla på och försöka jaga slalomåkare än att samarbeta för nåt foto, och då skrattar man, för skrattet finns där i samspel med tårarna, och det är den känslan man måste hålla fast vid.

Lukas14

Lukas4Lukas5Lukas3

Dom vackraste bladen plockas alltid först ………….
Någon däruppe ovan molnen behöver honom tydligen mer än mej och det var bara att släppa taget ……… jag vet att Marcus tar väl hand om honom och alla fyrbenta kompisar som redan vandrat över regnbågsbron står där med viftande svansar, och glöm inte att ducka Lukas när  bästa busbullen kommer bumpande !

PSX_20170327_193158

Sladdbarnet Qross blev från ena dagen till en annan ensambarnet ……….den käftssmällen från verkligheten såg jag inte komma ………

Den sista morgonen ……….

PSX_20170327_185722

PSX_20170327_185445

PSX_20170327_185305PSX_20170327_184852PSX_20170327_183621PSX_20170327_134511PSX_20170327_132146PSX_20170327_131854

Det var fantastiskt skönt att ha Qross med, att han flamsar, lever och andas och att jag har någonting levande med mig i kopplet ut från kliniken ……..även om den ena handens koppel är tomt.
Lukas var lugn och glad in i det sista och somnade stillsamt in utan att göra nåt väsen av sig, precis som han levat, älskade hund.

PSX_20170327_184350

Lukas1

Livets hjul snurrar vidare och vi följer med av bara farten och får parera för smällarna som bjuds efter vägen, det är bara att bita ihop, borra ner huvudet och sätta riktningen framåt …….. det finns ingen annat val ……..
/ AC

En reaktion på ”Time to say goodbye ……igen

  1. Det är verkligen det vidriga med att få ha världens bästa kompisar, att man till slut måste fatta ett beslut som man verkligen inte vill ta men som man vet att man måste. Resten av 2017 får lägga i en ny växel och skärpa till sig!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s