Hej svejs ……..eller nåt? jag tror helt allvarligt att det är dags att förpassa denna blogg till de sälla jaktmarkerna, jag har verkligen tänkt att det är dags att blogga, länge, men inspirationen uteblir.
Varför? Ja, det kan man undra? Kan det vara så enkelt som att när frid och harmoni råder i sinnevärlden så finns inget behov av att skriva av sig?
Nja, delvis kanske det är en bit av sanningen, tror snarare att det beror på att jag känner mig ganska mätt på att dela med mig av min vardag till allas beskådan.
De som jag umgås med till vardags har ju full koll så det får väl räcka?
Som jag skrivit förut så tycker jag att det allmänna klimatet oss människor emellan lämnar en hel del övrigt att önska, det är löjligt enkelt att vara stor på sig och sänka andra, framföra kritik och vara allmänt otrevlig. Ja, jag erkänner att jag inte alltid lindat in allt i silke jag heller, men man kan alltid ombestämma sig och bli en bättre version av sig själv.
Och det är intressant i sammanhanget, vad är kritik och vad är en uppriktig fråga om hur en medmänniska tänker?
Jag försöker verkligen sitta på mina händer och inte pilla på tangenterna i tid och otid, men allvarligt! Det är extremt svårt, och det strider mot alla mina värderingar att inte ifrågasätta vissa saker, och någonstans innerst inne så hoppas jag att även om vissa personer inte ändrar sina åsikter så är jag kanske tillräckligt saklig för att få dem att tänka ett varv till.
Nåja, en summering av året som gått kan jag väl försöka knåpa ihop iallafall.

Foto Lina Martinsson

Jag kan väl lugnt konstatera att detta varit ers höghet kejsarinnans år, Bernerdalens Romanova, ” Majken” hon som både spridit glädje och stolthet och som gjort att de grå håren fullständigt exploderat i vanmakt.

Glädje och stolthet genom att prestera så fantastiskt i utställningsringen, på rasspecialen i Byske blev hon 2:a bästa tik med cert, det är riktigt stort!
I Polen på EDS hängde hon kvar länge oxå, så himla mallig matte är jag!
Som det ser ut nu så ligger hon på en 8:de plats på listan över utställningsvinnare/ tikar på SSHK, jag har aldrig någonsin haft en hund med på den listan så stort gilla på det!
Tanken var och anmält var det oxå både till Oslo och till Stockholm men de äventyren fick vi lägga på hyllan då pälsen valde att falla av, BIG TIME!
Men med tre cert får vi vara nöjda så vi siktar på nästa år och på att norpa ett till efter tvåårsdagen.

Med både hängslen och livrem, GPS och väst med telnr
För den som följt min blogg så har det ju inte varit en dans på rosor genom alla år, men nu när allt ordnat sig och oron för finaste dottern släppt då går fröken löken Majken all in för att försöka framkalla en hjärtattack.
Som av en händelse så kom hon på helt på egen tass att det här med spår det är ju väldigt kul, hittar man ett spår, då spårar man ……..långt ……….
Jag som matte och som ägare av enbart den ena halvan av hunden tyckte inte att det var en alldeles lysande idé, så jag tog och införskaffade en GPS, för att kunna följa henne vid eventuella utsvävningar.
Grundtanken är naturligtvis att hon inte ska sticka, jag har drillat in henne på en visselpipa då min förmåga att framkalla någon som helst form av busvissling är lika med noll, och det funkar, tills f-n själv flyger i henne och hon är både döv och blind för allt vad matte heter.

Vid det lila krysset stack hon, en båge upp i skogen och sen över vägen och raka spåret ut på ett hygge, utan Gps hade jag trott att hon var kvar i skogen hon stack i, inte haft en aning att hon var flera kilometer åt andra hållet.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter, men nöjer mig med att berätta om nuvarande rekord, 2.5 kilometer sprang hon, på ett hygge, med dålig mottagning, och sen tillbaka i sitt eget spår, hon var borta i en timme, hade jag inte haft GPS:n hade jag legat bältad på en akutpsykmottagning, GPS:n ger mig sinnesfrid, kommer hon inte tillbaka vet jag var hon befinner sig, med det sagt så menar jag verkligen inte att jag tycker att det är OK att hon springer omkring vind för våg i skogen, själv är hon fantastiskt nöjd då hon hittat ett självbelönande beteende som slår allt annat.
Alltså! Av alla hanar jag har haft så får jag nu en tik som har väldigt egna ideér om vad som är lämpligt beteende för en berner, och till saken hör att hon inomhus helst ska vara innanför skinnet på mej? Men ute då kan hon själv? Det är inte för inte som hon numera kallas för stövar´n, och avsaknaden av päls förstärker den nya rollen.

Men det är väl så här det ska vara? alltid nåt nytt att bekymra sig för så att man inte behöver sjunka ner i ett soffhörn och bara sitta och stirra som ett fån?
Så nu är det koppelpromenader som gäller ett tag framöver, delvis ofrivilligt då vår bil står på verkstad.
Vi köpte en ny bil i augusti, inte en sprillans men den hade rullat 1100 mil, så den är ju så gott som ny.
Vår gamla trotjänare Volvon fick ge plats åt en Ford, vilket jag har varit väldigt nöjd med tills det blev en verkstad inblandad, Detta börjar likna en fars och bilen står parkerad utanför verkstaden och har så gjort sen den 17 december.

Jo, jag har koll på att det är många helgdagar som ställer till det, men i den bästa av världar så har även verkstadspersonalen koll på det och kan ge sina kunder ett ärligt svar.
Nu har dom försökt ge intryck av att de faktiskt har koll och har gjort en första undersökning, vilket de inte har då de vid varje tillfälle jag ringer kommer med nya svar och nya fel som senare visar sig gälla andra bilar.
Bilen låter högt på tomgången och vibrerar mer än vad som kan anses normalt, vid första samtalet så väntade dom på en pump, ”för det var väl din bil som var trögbromsad? ”
Vid det andra samtalet så fick jag till svar efter att  den som jag pratade med gjort lite efterforskningar att den var provkörd och betedde sig normalt, det som inte var normalt var att det var frön i motorkåporna vilket tydde på att jag haft en hel del råttor i bilen !??
Men trots att bilen betedde sig normalt så fick jag inte hämta den förrän på em.
Ringer på em och pratar med ytterligare en person, jag säger att jag ska hämta min bil, ni har ju bara hittat spår av råttor vilket jag inte tror en sekund på. Då ska denna nya person kolla upp det hela, han måste ringa teknikern för denna hade gått för dagen, men han ska ringa mig om 45 minuter, OCH! det där med råttor var ett missförstånd, det var en annan bil som hade haft ett råttbo.
När denna person ringer upp så har han varit ute och provkört min bil, och vibrationerna kvarstår så han vill inte lämna ifrån sig den. Jag ifrågasätter morgonens samtal då jag fick info om att den var provkörd och gick som vanligt ?
Han kan bara beklaga att det blivit en ihopblandning av bilar och att han ska ordna fram en hyrbil, detta är på fredag före jul.
Till saken hör att det även uppdagades vid hämtning av bilen att min assistans fallit bort pga av bilen inte servats inom ett år efter att den registrerades i trafik.
Så det blev en hel del samtal till försäljaren som faktiskt är himla bra att ha att göra med mitt i denna soppa. Han tog på sig kostnaden för bärgning och skulle kolla varför jag inte har nån assistans.
Det diskuterades när vi köpte bilen om den skulle servas eller inte men de kom fram till att den kunde rulla bra många mil till innan det var dags. Vad dom inte hade koll på var att Ford Assistans har andra regler, så nu måste bilen servas pronto för att assistansen ska kicka in igen.
Så nu sladdar jag runt i en Ford Fokus, sämre vinterbil får man ju leta efter, och inte får hundarna åka med heller, jag är klart missnöjd lindrigt uttryckt!

ANDAS! ………..

Finaste Qrosselossen, han håller sig med matte han, han blir alldeles olycklig när Majken försvinner och buntar ihop henne rejält när hon kommer tillbaka, det är inte OK någonstans i hans värld att man beter sig som henne.


Dålig med inspiration för att fota har det varit hela hösten, vi får hoppas att det vänder här i vinter, det ligger ett litet snötäcke, möjligtvis att det går att åka skidor på en del ställen, men till dessa aktiviteter behövs en bil att skjutsa hundarna i och en takbox till skidorna, och tänka sig, precis det har jag ju faktiskt, och jag betalar löjligt mycket pengar varje månad för denna utrustning som nu står parkerad utanför en verkstad, intagen på en ”akuttid”.

Vi har delad vårdnad om Selma, när Angelica är långledig så är Selma hos henne.

Sammanfattningsvis så har 2018 varit ett år som bara rullat på, det tackar jag allra ödmjukast för, 2019 får gärna plocka upp den tråden.
Nya erfarenheter ska förhoppningsvis berika mitt liv, om allt går som det ska så ska Majken bli mamma detta år, håller alla tummar och tassar för att det ska gå vägen.
Det kan ju om inte annat bli lugna veckor att polymasa runt med bara Qross medans Majken pysslar om de små nere i Ljusdal. Ja, så får det bli, vi bestämmer det!

En hel hög med Majkenkopior vore inte så dumt!

Ett annat projekt för 2019 är att plocka upp övningskörningen igen Angelica! Vi påbörjade och sen föll det bort men på`ett igen bara! 2019 blir det körkort och eget kontrakt på lägenhet, bra mål!
Det blev ju faktiskt väldigt tomt här hemma när Angelica flyttade till en andrahandslägenhet i september. Men med allt som varit under många år så är det bara glädje att se att det går att börja om, att hon inte blev en av många i statistiken över de som tog en överdos för mycket.
Sammanfattningsvis så har det alltså inte hänt så mycket att orda om, till och med jobbet har kammat till sig, både vad det gäller schema och arbetsuppgifter så frid och harmoni råder även på det området, helt obegripligt varför man ska ändra på ett vinnande koncept och tro att personalen blir glad och utvilad genom att fördubbla antalet arbetspass?

2019 blir ett år i väntans tider, och då har jag inte för avsikt att stå och vänta på en höna pöna som lever sin egen loppa i skogen, nä, vi vill vänta på en tjock mage!
Gott slut och god fortsättning!
/ AC