Hallå!
Jag anpassar mig fortfarande efter det nya livet, det är lika förvånade varje dag att vara på promenad med bara en hund, det är så sjukt stor skillnad när den som krävt 100 % uppmärksamhet inte travar vid min sida längre.
Lukas är så löjligt lätt att gå på promenad med,  jag behöver inte ens fundera vid hundmöten, han sneglar möjligtvis på den andra hunden men sen så får det räcka, vem bryr sig liksom?
Fast jag tycker mig ha polymasat runt i min egen värld på våra promenader så är det nog så att folk har mer koll än man tror, på ett positivt sätt, människor jag mig veterligen aldrig varken pratat eller hejat på förut stannar nu upp och undrar varför bara den ena vovven är med på promenad?
Och det är lika förvånade varje gång när man möter nån med hund som vill växla några ord och Lukas lägger sig ner helt uttråkad ?
Jag ska inte sticka under stol med att det är inte helt oangenämt att gå på promenad med en lugn och godmodig liten farbror, men usch vad hjärtat värker efter att få brottas med en busbulle vid hundmöten!
Jag var på en föreläsning igår, Fredrik Westin – ”jag är inte pappa till en skitunge, jag är pappa till Stålmannen”
Fantastisk föreläsare om att vara pappa till en son med Asberger, ADHD och Tourettes,  nu var naturligtvis föreställningen om en människa, men det var svårt att inte jämföra då han pratade om en plusmeny med extra allt, precis dom ord jag använt för att beskriva Aston ❤
Han beskrev det så som så att gå in på MC Donalds och beställa en barnbox, och istället få en plusmeny med extra allt ………stor strips, stor dricka, tre dipsåser ……..typ mycket mer än man bett om !

Och även om tårarna fortfarande trillar så är jag så glad över att ha fått uppleva honom, han var verkligen en ”once in a lifetime dog ”
Så jag har faktiskt omvärderat det jag tidigare tänkt, att man bara orkar en sån hund i sin livstid, jag kommer aldrig att få en till busbulle för varje hund är unik, men jag räds inte nya utmaningar för jag tror mig veta hur jag ska tackla dom.

” Minnen som rört vid vårt hjärta går aldrig förlorade”
På nåt konstigt vis så var det helt självklart att hans aska inte skulle grävas ner, husse har omsorgsfullt målat urnan vit och en metallskylt med hans namn beställdes på internet.
Jag har hur många bilder som helst på en studsande busbulle men denna bild tycker jag representerar livsglädje och att varje dag är ett äventyr.
Han låg alltid för sig själv inne på gästrummet som gick under namnet ”pojkrummet” vi skojade ofta om att han hängde upp ”stör ej ” skylten. För en hund med så mycket energi utomhus så var han synnerligen osynlig inomhus.
Så nu vilar han mot samma vägg, bara lite högre upp.
Ja jag vet att jag skrev i min förra blogg att jag inte skulle älta, men i min sinnevärld så ältar jag inte, jag har släppt taget, men det är så färskt så han finns fortfarande med i tanken.
Idag har vi varit en sväng till Santoz, fina pojken! han kände igen ”farmors ” bil på ljudet och blev helt galen av lycka när vi kom ❤

Ännu ett kvitto på att det är nya tider, nog för att Lukas har morrat åt honom förut men idag mullrade det på ordentligt nere från kulmagen ( som i ärlighetens namn inte är nån kulmage längre )
Helt klart tar han sin nya roll som äldst på största allvar och då ska dom yngre hållas på plats oavsett om det är eget kött och blod.
Sötnöten håller på att hitta sin plats i det nya, när han är glad så är han mycket gladare än han visat tidigare, kan bero på att när han visade glädjeyttringar förut så blev han ihopbuntad av bumpern.
Men han rider även på vågen av att vara ledsen ……..men nu vet ju jag att det är ett normaltillstånd för honom att se ut som att han sålt smöret och tappat pengarna, men visst blir det nåt extra grisöra och nåt märgben oftare än förut, men nu kan han ju inte snika åt sig nån extra portion då det bara finns en matkopp på golvet, så rimligtvis borde vi kunna hålla vikten i trim.
Lukas och matte har ingått en pakt, vi ska vara i fin form ( och då menar vi inte rund, även om det också är en form ) när en lillebror flyttar in ❤

ha det bara bäst ! / AC