Hallå, hallå!
Det är väl förfärligt vad ansträngande det ska vara att klämma fram några rader. men som jag skrivit förut så har den egenuppfunna terapin att skriva av mig numera förlorat sitt syfte.
Det finns inget att skriva av sig om, det finns ingen orosklump i magen som måste dövas med ett konstant ordbajsande,  en angenäm känsla!
Sommaren är här, och snart över innan den ens kommit ur startblocket, förra sommarens värmebölja lyser med sin frånvaro, alltså lagom varmt, finns inte det längre?

Det är bara att gilla läget, simma kan hundarna göra ändå, och nu när jag börjat masa mig ut i vattnet så blir simningen lite mer effektiv, när jag står på land och kastar en leksak så är det oftast Majken som är först på den, och då struntar Qross helt sonika att simma, står jag i vattnet så kan jag ha ett koppel på flytvästen och de kan simma på stället.
Majken behöver jag inte ha koppel på om jag står i vattnet, då simmar hon runt stora lovar av sig själv.
Jag hade koppel på första dagen i vattnet, dag två då simmade hon iväg själv.

Foto: Rosa

Ymer med matte badar oxå, vilket inte har varit helt självklart, men det var inte så tokigt när han väl kom i vattnet.

Några utställningar har vi hunnit med, i Vännäs då var hon helt plötsligt halt från ingenstans? Jag kände ju själv när vi sprang att det felade. Det blev ett VG.

Mycket snopet! Nåja det kunde ha slutat mycket värre än så, vad är väl en liten hälta då?
När vi skulle bege oss hemåt så hade jag ingen bilnyckel, jag hade kunnat sätta huvudet på att jag tog ur den ur fickan och la den i ryggsäcken för att ladda med godis istället.
Och jag var bergsäker på att jag touchat handtaget för att låsa bilen, tacka vet jag förr i tiden då nyckeln måste sättas i låset för att låsa!
Ringde Jim som åkt före för att kolla så att nyckeln inte hamnat i hans rygga, då ropar de ut i högtalaren att en bilnyckel var upphittad, NICE! remmade iväg till sekretariatet där jag snopet kunde konstatera att det var en Saabnyckel.
Vi bestämde att gå till bilen för om nyckeln finns någonstans i packningen så går det ju att öppna bilen.
Då ringer Jim, som har vänt tillbaka, parkerat bredvid min bil och konstaterat att bilen går att öppna när han tar i handtaget?
Med en blick uppåt så ser han att takboxen står på vid gavel, och där i låset hänger bilnyckeln.
Klart obra! Men självklart gick bilen att låsa när nyckeln dinglade på taket, den var ju inte i bilen, så jag är evigt tacksam att bilen stod kvar, vi kom fram till att det beror på att vi är i Norrland!
Och nu undrar förstås vän av ordning hur jag kunde lämna takboxen på vid gavel? Jo, när man blir störd i sina rutiner så faller vissa viktiga moment bort, precis när jag lastat ur takboxen så kom det fler bilar så vi skyndade oss att flytta packningen till andra sidan bilen, ja, och sen var det helt enkelt borta att takboxen skulle stänga.
Men det lär ju inte hända igen om jag säger så, nu ligger nyckeln till takboxen I bilen istället för att sitta fast på bilnyckeln, dumt att utmana ödet!
Och hunden, hon hade prima spiror när vi stannade i Ö-vik på hemvägen, och har aldrig tagit ett felsteg efter det.

Nytt försök i Trondheim.

Ett slätt EXC i spöregn, runt 10 grader, men rummet var bra och billigt, god öl och fantastisk pizza så vi kommer igen!
Och vad är oddsen för kalkoner och höns som spatserar lösa utanför hotellet? Nåja, det löste sig oxå för hon som har fågelfobi genom att köra fram till entrén och montera ut henne ur bilen när hon väl släppte dörren!
På hemvägen hamnade vi i kö då en frontalkrock precis skett på den smala slingrande vägen mellan bergen. Marginalen på vår sida, likaså i Matfors skedde en olycka precis när vi åkt förbi.
En glass i Bräcke är ju standard, både dit och hem.

Halvjobbigt när de stänger kl 20 och vi ska vara framme 20:07, men med Kotten bakom ratten så löste det sig och vi var framme med 5 minuters marginal.
Vi var iofs proppmätta efter mat i Duved men det finns alltid ett litet utrymme kvar för en glass.

Alfta förra helgen blev det ett VG, uppfödaren fick ställa henne ”fy f-n hur hon ser ut” sa hon och ja, vad ska man säga, den fina pälsen som precis vuxit ut är väck med pusta. Själv hukade jag bakom några hundburar så att inte mammagrisen skulle se mig.

VG, 2:a i ÖK
2 år
Tilltalande helhet med fina proportioner
Ganska bra huvud med fint uttryck, dock en tendens till kinder och lösa mungipor.
Utmärkt hals, överlinje, kors, svans och bakställ.
Välkroppad
Bra benstomme
Bra sidosteg men lös både fram och bak.
Domare Jens Myrman

Övningskörning pågår, Magnus har fått låna ut sin bil som är typ lika ny som den på körskolan, går ju som hejsan!

Qrossen, den största gosegrisen av de alla.

En tur till Stöde idag. Min mamma gjorde varsin macka till hundarna under Qrossens vakande öga, före det gick vi en promenad, hon var förvånad över vilken fart det var på Qrossen, för när de är hundvakt så lunkar han fram i knapp styrfart.

Knähunden Majken.

Får man ombestämma sig om fördelen med att ha en kylmackapär i sovrummet? Det verkar vara extra nice att sova i sängen nu när kalla pustar blåser över tillvaron.

Efter att ha våldgästat Miomöbler onödigt många gånger så har vi äntligen kommit till skott och beställt en ny soffa, de vi har är typ 15 år gamla, och köpta begagnade på blocket, nu har min 50- års kris lagt sig lagom tills det drar ihop sig att fylla jämnt igen, allt skulle vara vitt, nu vill jag ha ombonat så nu ska det upp en brädvägg, hussen jublar ……NOT
Men han ska ju bli pensionär så vi måste hålla grytan kokande, även om han inte ska sluta att jobba helt så kan han ju inte bara gå hemma och drälla på den lediga tiden.

Majken har avlagt ett godkänt anlagsprov i viltspår, vi har även provat ett öppenklass spår som resulterade i ett 2:a pris, spåra kan hon, det råder det ingen tvekan om, men det är ju den där främmande gubben som ska gå efter som ställer till det, så nu tränar vi på främmande gubbar ! Hon tycker att det är ytterst onödigt att släpa på en gubbe oxå?
Sen är hon inte så himla lätt att läsa i spåret då hon inte springer med nosen i backen långa sträckor, och då är det svårt att veta om hon är på spåret eller inte då jag inte har några markeringar att följa.
Har jag lagt spåret själv så ser jag ju om hon tappar bort sig, vilket hon aldrig gör då, men när hon ska hålla koll på en gubbe oxå så ställer det till det.
Skottet var inget problem så vi tränar helt sonika på, plötsligt så händer det!

Och den här Forrrden, andra gången som vägen upp till Sättna ställer till det, nu lät det som att hela bilen skulle skära ihop, det var en vägskrapa som höll på att dona när vi var upp dit vilket resulterade i att en sten kilade sig fast i bromsskivorna.
Suck, bilar ska bara rulla!

Ett 30-års kalas har vi bockat av oxå, det är stort !

Annars händer det inte så mycket, jag har varit ledig nästan hela juni, jobbar hela juli men mest nätter, ledig på dagarna, har tre veckors semester i augusti så denna sommar har flutit på bra den oxå i kategorin jobba så lite som möjligt.


Ha det bäst och med lite tur så får vi en släng av sommar innan svampkorgen skall plockas fram / AC