Hallå!
Jag tröttar upenbarligen inte ut mina läsare genom att blogga stup i minuten, men det kan ju faktiskt tydas som något väldigt positivt!
Dagarna rullar på utan några större missöden, denna vecka har äntligen snön förlorat kampen och försvinner i en rasande takt.
Helt ärligt så har det faktiskt inte funnits med i sinnevärlden att det ska bloggas också, även om jag jag själv tycker att det är roligt att gå tillbaka och läsa minnen.
Jag har ägnat årets tre första månader till att sammanställa en bok för Sennenhundklubbens 50-års-jubileum.
Med facit i hand så är jag nöjd med resultatet men ytterst tveksam till att hoppa på ett dylikt projekt igen.
Det går inte att med ord beskriva hur mycket tid jag plöjt ner i detta, att få alla bilder på plats, och med en gammal dator som redskap har det varit en utmaning, men samtidigt så har det varit det enda redskap jag känt till då jag gör Sennenbladet på samma.
Allt flöt på ganska skapligt då Lina lade alla bilder i mappar på Dropbox och den kunde synkas till datorn …….eller inte ……plötsligt mitt i processen så bestämde sig Dropbox för att det där gamla tröskverket som jag jobbade med var synnerligen ur tiden och härmed upphör synkningen.
Nåja, problem är till för att lösas, alla bilder hamnade så småningom på plats, sen har Lina och jag suttit i telefon och stämt av alla 712 hundar, alla texter har luslästs in till minsta punkt, tills man kommer till en insikt om att vi kan inte hitta alla små fel, lägg fokus på dom stora!
Och stora fel har funnits! Helt plötsligt har någon hund fått en hel radda extra tecken i sin text, det skyller jag på min redaktionsmedlem Lillrö’a , hon är fenomenal på att komma och bre ut sig över tangentbordet när det är minst lämpligt.

Registret över alla listade hundar har vi oxå plöjt igenom, sen när jag skickar en förhandskopia till tryckeriet så visar det sig att vissa detaljer i boken måste göras om och hela registret felar därmed på några sidor.
Jag kan ju säga att senast idag när jag sitter på kontoret så frågar min man om jag håller på med en ny bok?
Jag har verkligen bott på kontoret, tagit en brejk för att aktivera hundarna varje dag , det tog till påsk innan julgardinerna åkte ner!
Jag hade inte förberett mig på att det skulle bli ett sånt stresspåslag att klämma fram en bok, Sennenbladet känner jag inte alls den pressen inför, men där är det inte förbeställt och betalt heller på samma sätt..
Men nu kan jag äntligen koppla av och sova lugnt då boken är i tryckeriets händer, godkänd efter lite justeringar.
Och intet ”ont” som inte har nåt gott med sig, tanken på att uppdatera programmet som både bok och blad görs i dök upp, och mynnade ut i att jag har fått en helt ny dator, med nya uppdaterade program och helt plötsligt så är allt så mycket enklare!
Oavsett om vi i framtiden går över till en webbaserad tidning eller fortsätter med pappersbilaga så förändrar det ju inte mitt jobb, om den skickas till tryck eller läggs ut på webben är ju oväsentligt, mitt jobb är det samma.
Från och med nu så ska jag rodda själv med Sennenbladet, känns bra då jag kan göra allt i min egen takt, jag har mina ”sidekicks” att konsultera om det skulle behövas.
Så nu när jag är ur ”bokbubblan” så kan jag titta tillbaka på denna makalösa vinter som vi haft.
Vi har som bott i en gigantisk gräddtårta, i miljöer som bara en riggad julkalender kan uppbåda.
Det har varit vackert och magiskt ………men sen blir faktiskt även en snöälskare som jag nöjd!
Först var det en oro över att katter och hundar skulle hamna under takras ……tills det inte kunde rasa nåt mer då tak och mark förenades i en enda stor snömassa.

Fika är viktigt! här är det hussens födelsedag den 21 januari

Skidåkning blev till en början omöjligt pga av snömängden, tills en snöslunga plogade upp våran sträcka och vi kunde åka vidare i fridens liljor.


5 april står det skrivet på snöväggen.

Fantastiska dagar i något som nu känns som i en saga, vintern har verkligen visat sig från sin bästa sida …….även om det blev lite väl överdrivet när det kommer till snömängden.
Rena fina hundar har jag haft iallafall hela vintern, kan inte klaga på det, däremot så har kattfröknarna haft en del åsikter om det rådande väderläget, det är inte många minuter som dom har stuckit nosen utanför dörren.

Det här är sannerligen inte normalläge, att jag ser hundarna, hon är typ två meter upp i luften!
Och då hade hussen ändå skottat av toppen på allt som rasat av taket för att vi skulle kunna se ut överhuvudtaget.

Jag fick så jag teg denna vinter!

Och som en följd av kopiösa mängder med snö så befann sig staketet under snön, och fröken Romanova tog sig friheter som slutade med att hon löpte gatlopp genom Bosvedjan med husse efter sig när jag var på jobbet.

Så då blev det staket på staketet, under det brandgula nödstaketet finns det faktiskt ett 1.20 m högt staket. Hussen har kämpat med att gräva ”vallgravar” mot staketet för att inte fröken löken skulle rymma, det hjälpte inte.

Idag ser det ut så här på framsidan, så det blir nog sommar till slut ändå, lite trögare på baksidan, men det tar sig där oxå, med facit i hand så skulle vi ha satt upp ”snöstopp” på hela taket, inte bara vid bilarna, då hade vi sluppit att allt kanade av och det hade kunnat tina bort från taket istället.
Jag är helt övertygad om att det nya plåttaket kan bära denna snömängd som varit då det inte på långa vägar väger lika mycket som det gamla tegeltaket.

Baksidan, med tanke på att snöberget var i kant men altantaket och torkvindan var i knähöjd så händer det grejor! För att inte tala om allt som tinar fram ……

Till Hamra har vi varit en sväng oxå, veckan före påsk, det var väl inte lika inspirerande att åka som tidigare år då det har varit snöfattigt här, men det är ju fantastiska miljöer som man aldrig kan tröttna på.
Skidåkning har vi ju sysslat med en hel del denna vinter, dock bara med hundarna springande lösa bredvid, att ha båda i koppel och samtidigt utsättas för möten är väl inte riktigt i hamn än, jag har liksom inte något att sätta emot när nästan hundra gemensamma kilon sätter av i full fart och jag har skidor under fötterna och spåren är som polerade salsgolv, fort går det!
Första dagen gick det bra, andra dagen var det rena cirkusen så då lade jag skidorna på hyllan och ägnade mig åt promenader istället, betydligt enklare och stadigare!

Foton med mej och hundarna har Ulrika tagit.

Mindre lyckat försök att dra till Blåkulla!


Afterski

foto Ulrika
StorKlas och lillKlas, Åskar är en rolig prick och Majkens bästa kompis.

Majken och Ymer på Nordichallen.
På utställningar har vi varit med blandat resultat, i Sala blev det ett VG, men det var vi som tur är inte ensamma om, på Nordic gick det betydligt bättre.

Bernerdalens Romanova

8 tikar gjorde upp om snyggast för dagen där Majken knep en 2:a plats med cert, några dagar innan 11 månaders dagen.

Foto Emma Nilsson Jonasson
Så himla roligt!!!

Hon var ju löjligt söt som valp och inte har hon blivit fulare som stor tjej!

Qrossen ser ut som en skabbräv, den värsta fällningen någonsin, men kommer naturligtvis att bli vacker som en dag igen när pälsen kommer åter.

dropp dropp …..

Och idag är vi med i Sundsvalls tidning under ”mitt husdjur”
Det är en Plusartikel så alla kan nog inte läsa den. Att tidningarna tar betalt för att läsa vissa artiklar är fullt förståeligt då pappersupplagan går ner och de anställda  fortfarande vill ha lön konstigt nog!
https://www.facebook.com/mediehusetST/posts/10155553381078683

Ja men så där, några rader blev det allt, vi får väl se när det dyker upp en rad eller två igen!
Ha det bäst / AC