babysteps framåt 21/11

Hallå igen!
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta allas respons på mitt förra inlägg, jag är naturligtvis tacksam, glad och rörd över alla hållna tummar och önskningar om lycka till ……….
Men för mej så rullar ju dagarna på som förut, för mej är detta vardag,
just nu lever jag i en stor tärande ångest över att det inte ska gå vägen, efter en vecka fick jag telefonkontakt och det var jobbigt men ok, denna vecka har det varit fullständig katastrof, en gråtande hysterisk dotter som inte orkar mer, jag kan inte med ord beskriva hur det känns i ett mammahjärta.
Denna outgrundliga skräck för att hon inte ska palla trycket, att invänta en ny dag för att kunna ringa och försäkra mig om att hon är kvar ………..
Hon är kvar idag, jag har pratat med personal på fm och med henne senare under dagen, idag var ingen bra dag men den var bättre än igår, det räcker för mej, det måste räcka.
Jag förstår inte, samtidigt som jag förstår precis, jag lever under ett konstant behov av att gå ner i vikt, och det är bara jag som kan ta mig i kragen, viljan måste vara större än behovet att stoppa något i kakhålet, och så äter jag något onyttigt och tänker att imorgon ….. då dj-vlar …………..
Att få droger ur systemet är samma lika, bara tusen gånger värre …………….det finns väl en anledning till att så många fastnar i detta fördärv, när du väl sitter i klorna så är det kört, det krävs en järnvilja att orka gå igenom en avgiftning.

Jag vägrar tro något annat än att plötsligt en dag så händer det ……………..

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas och den ömtåliga kroppen blottas
För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået också om det böjer sig och svindeln kommer
För att man skall kunna flyga
måste modet vara något större än rädslan och en gynnsam vind råda
 
ur ”Instruktion för skalbaggar” av Margareta Ekström

Jag väljer som en tjurig röd gris att fokusera på det positiva, det finns så många andra som fokuserar på sjukdomar och annat elände både bland folk och fä.

Vi dör, våra djur dör, det är f-n det enda som vi vet med fakta, en dag tar allting slut, men till den dagen vill jag leva, jag vill ha min familj och jag vill ha mina djur så länge dom lever, nästa vecka kanske någon är död?
Jag vill glädjas åt det jag har, jag njuter av dom hundar som finns här och nu, jag vill inte grubbla över när dom ska dö, och när dom dör så kommer dom finnas i ljust minne bevarat i en särskild del av mitt hjärta, för jag vet att åren är räknade även om dom blir ”långlivade”
Sorgen och smärtan blir inte mindre för att dom dör ”gamla”
Jag vill helt ärligt kaskadspy på alla undersökningar hit och dit och har vi gnölat på lite för mycket på cancertemat på våra älskade fyrbenta så kan vi ju älta andra krämpor som dom kan råka ut för???
Allvarligt???
Ta ett tips från coachen och ta tillvara varje dag som du kan svänga benen över sängkanten, alla nära och kära lever och du kan fucking carpe diem!
Och för ordningens skull så är detta riktat till alla som gnölar på för gnölandets skull, som troligen inte har några större bekymmer.
Vilken dag i veckan som står i kalendern eller om det snöar eller inte, det finns andra saker som betyder mer.

Jag förstår helt ärligt inte hur utvecklingen skenar, i dagens samhälle ska äldre syskon vara på dagis när en ny bebis kommer till familjen ???
Jag har fyra år mellan mina barn, det var inte frågan om att ha kvar någon dagisplats, vi ilade mellan öppna förskolan och kyrkans barntimmar för att Magnus
skulle få sin beskärda tid av att träffa andra barn ………..
Vissa dagar var vi bara hemma ……….HUA ………….. eller?
Hur kan man för en sekund tro att förskolepersonal hur proffsiga dom än är kan ersätta sovmorgon, mys med mamma och syskon ?
Det är en hård tid vi lever i, och den kommer inte att bli bättre ………………..
Och det är därför som man åker till en annan kommun för att få borra ner näsan i en ljuvlig valpmage
Bernerdalens O-kull
408 411 413 415 416 418 420 422 424 426 428 429 431 433 435 437 438
Ljuvliga små troll, lycka till i era nya familjer !
För övrigt blir det dåligt på fotofronten då solen lyser med sin frånvaro.

Köket tuffar på, kaklet är på plats, bara fogningen kvar, just nu lägger jag energi på att få hussen att inse att vinylgolv är bättre för hundarna än laminatgolv, jag förstår hur han tänker då vi har plastmatta nu, varför byta ut den mot en annan plast?
Nåja, ett mindre bekymmer, bara alla lever ………….
”Det löser sig med skridskor bara isen lagt sig ”
Imorgon ska jag jobba ett dygn, sen ledig till torsdag.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte måste gå på jobbet varje dag, då kan jag ha mina ”downs” när jag går hemma och skrotar och det blir en glädje att gå på jobbet och få lägga fokus på något annat.
En dag i taget // AC

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s