Mitt nya paradis, förstår verkligen inte varför jag inte åkt hit tidigare??
Det finns hur mycket som helst att se, vägar att vandra på, klippor och hav, vad kan man mer begära?

Och som grädde på moset så läser vi Aston om vi plockar bort prickarna,
han kvalar in alla dagar i veckan som en diamant vid havet!

                            Ännu en tag i en gråblå ton, vi är verkligen urlakade på solljus nu.

Lite märkligt att tidvis gå på snöfria stigar i början på mars, ur led är tiden.

Full fart över klipporna

Liten farbror har en trevlig egenhet att sätta sig fint när jag som bäst behöver det, på kommando funkar det inte, men nuförtiden verkar han snappat upp att matte uppskattar en fin pose!

Livet är nåt som passerar medan vi planerar vad vi ska göra  ……….sen ……..som kanske aldrig händer……….
Igår somnade min kusin Mikael in efter en lång och plågsam kamp mot en cancer som tyvärr hade övertaget redan vid fastställd diagnos.
Micke hade en särskild plats i mitt hjärta, och det visste han, det är jag helt övertygad om, vi pratade om det på en släktträff för många år sedan, det var som att vi träffats häromdagen fast många år förflutit ………. han var den där busiga kaxiga killen som alla såg upp till när vi var oskyldigt unga och oförstörda, jag var mallig över att ha en sån ”tuff ” kusin, och lite småkär också kan jag nog tillstå även om det inte passar sig kusiner emellan ………
Vi har levt våra liv utan någon direkt kontakt men för något år sedan träffades vi i Gävle efter han fått sin ”dödsdom” jag är glad över att jag fick ge en sista kram och säga hejdå.
Minnen som rört vid vårt hjärta går aldrig förlorade
………. du finns med för alltid Micke!
Livet är fan inte rättvist, det slår blint och vi vet aldrig vem som står på tur …………….
Jag försöker fånga dagen ”carpe diem ”

Jag kämpar varje dag för att leva i nuet, jag vill verkligen inte bryta ihop, fast ibland skulle det kanske var det enklaste alternativet, att tillåta sig att låta vitrockarna pumpa i mig en massa lugnade och bara flyta iväg från verkligheten………………..
Vilka strider orkar man ta?
Jo, man orkar, jag förlitar mig på Mickes pappa, min farbror Bert ” vår gudfader”  som sa detta på vår släktträff ” nu ska vi skilja agnarna från vetet, vilka som är riktiga Anderssons”
Riktiga Anderssons ger inte upp, dom kämpar ända in kaklet, och det som inte dödar det härdar ……….. Vi lever i en märklig tid, häromdagen på väg ut på Åstön så passerade jag ett hus vars konstruktion som  jag vet att vi sneglade på innan vi flyttade till Bosvedjan, då var vi inne på att bygga nytt, men det förunderliga i kråksången är inte att vi funderade på att bygga nytt, nä, det jag kom att tänka på var hur jag fick nys på alla företag som byggde nya hus ………på den tiden, för typ 27 år sedan hade i alla fall inte vi någon dator, och hur jag än söker i minnesbanken så vet jag inte hur jag luskade upp alla företag och beställde broschyrer?
I dagens samhälle då är det f-n inte tillgången på information som är problemet, nä, snarare är det ett problem med all misstolkad information som flödar från alla håll och kanter, vem skrev vad,  vilken regel gäller för vem som får skriva vad på vilkens logg??
Allvarligt!!
Vi lever här och nu,

Imorgon kanske  du eller jag vaknar upp med en diffus känsla av att något är fel, när vi kokar ner allt till nåt som verkligen betyder något  så inte fasen är det väl vad som står på FB som är det väsentliga??

Jag är verkligen ingen dununge, jag är snabb att säga vad jag tycker, sen har ju min omgivning olika sätt att förhålla sig till det,
Men vi har alla vår tid på jorden, och ett val att göra det bästa av denna korta tid.
Usch, jag orkar verkligen inte mer elände, så imorse när jag gick in på hunddata för att kolla om Camillas ”Calles” röntgenresultat hade kommit in så var det bara total glädje !!!!
Det lät lite svävande av veterinären när vi var där för röntgen, inga stora katastrofer men kanske inte klockrent heller ……..
Det här var precis vad vi behövde , ett strålande resultat med A-höfter och armbågar utan anmärkning!
Nu tar inte det ena utan det andra, tro inte att ett strålande röntgenresultat tar ut att Micke förlorat sin kamp mot cancern, det är fortfarande obegripligt orättvist, men för oss som ska vandra vidare en stund till så är varje halmstrå av lycka en bonus.

Och vad kan var bättre för sinnet än att ta en tur med hundarna?

Vi tog med oss Calle med matte ut till vårt paradis

Denna bild är en sammanfattning av dagen, ”dum & dummare”  flamsar och liten trulig farbror drar på egna äventyr.

Så himla skönt att ” CK ” Calle Kalv, Calle fartKula, är friröntgad!

Det blir så konkret att livet går i ett rasande tempo när maken börjar fundera över sin pension ………..och ska tydligen gå hemma och drälla 5 år före mej?
Nåja, den dagen den sorgen, här och nu är mitt motto för dagen.
Var och en är sin egen lyckas smed …….glöm inte det!
Sen att ödet går in och sprider sjukdom och annat skit kan vi aldrig gardera oss emot…….

Men vi kan vara nöjda om vi gjort så gott vi kan, sen om inte det är tillräckligt är en annan historia.
/ AC