Hallå!
Inser att jag visst ligger efter lite med bloggandet, men till mitt försvar vill jag säga att det då rakt inte är mitt fel, det är tiden som rusar och jag hinner f-n inte med!
För ordningens skull så får jag väl försöka redovisa hela oktober på ett bräde då!
Men först till det viktigaste, dagens stora händelse! Qrossen lämnar valpstadiet och tituleras från och med idag junior!
Herregud, när hände det?
Det är ju som igår att vi hämtade hem den lilla klossen, en fyrkantig valp, lika bred som han var hög ❤
Och Qross har fortsatt på den banan, varför vara som alla andra när man kan vara sig själv?
Han spelar i en egen division vad det gäller tillväxtkurva, i hans sinnevärld så bygger man en stadig kropp först och sen får benen komma efter och anpassa sig !

Men nu så börjar det väl likna nåt, jag förstår ju och har även hört hur det tisslats och tasslats om kroppsformen, men som den förstående matte jag är så har jag inte brytt mig ett jota om det, blir det inga långa spiror så blir det inte, jag älskar honom villkorslöst och som jag skrivit tidigare så är det ju huvudsaken att benen når ner till backen, annars blir det besvärligt!

Och huvudet finns inget att anmärka på, min ena bror ifrågasatte om jag köpt en grävling när han såg Qross som liten valp, stor kropp och litet huvud ……….pilutta dej, det tar sig för den fula ankungen ……..men i mina opartiska ögon har han varit vacker som en svan varje dag i veckan , så det så!
För dagen är han 62 cm och väger 45 kilo.
Men det som har allra störst betydelse har inte med kroppsform att göra, det är det som finns innanför pannbenet som är A & O
Flamsig och valpig är han fortfarande men en riktig myspropp, helst innanför skinnet vill han vara, varje morgon har han sin ritual, upp i sängen, lägger sig tvärs över mej, sen kastar han kroppen åt sidan så att han ligger över mitt huvud, det är kvalitetstid och hög mysfaktor om man heter Qross, mangla matte så att hon inte glömmer av att han finns ❤

Jag brukar skoja om att han får göra precis vad han vill då han är en sladdis ……..alltid får det någon att höja på ögonbrynet …….men faktum är att jag faktiskt haft denna valp under sträng tukt och förmaning så även om har han sina sidor som de flesta i slyngelåldern så vet han vart gränsen går, när matte tar till arga rösten så har man gått för långt och får kamma till sig !

Ska man lyssna på alla dagens ”proffs” vad det gäller hunduppfostran så verkar det vara vedertaget att man inte får säga NEJ till sin hund, jag läste en intressant artikel om att hunden faktiskt kan lära sig hela meningar och att den hör på tonfallet och läser av kroppsspråket när den kommunicerar, så varför säga nåt annat än NEJ om jag menar NEJ ?

Var och en är salig i sin tro och så länge man inte är dum på riktigt eller fysiskt skadar sin hund så tror jag faktiskt att dom kan tugga i sig ett NEJ!


Vi har ju haft hyresgäster sen i somras som bott i gästrummet, dotter med pojkvän, nu löste det sig lite hastigt och lustigt med en lägenhet så från ena dagen till den andra var de utflugna, när man precis vant sig med att vara fyra i familjen igen!
Och det var inte bara människorna som försvann, hela möblemanget följde visst med av bara farten!

Så tills ny gästsäng införskaffats så kan jag ha detta tomma rum som lekstuga.

Jag köpte ett studiokit för nån månad sedan men det uppfyllde inte alls mina förväntningar, ”man får vad man betalar för” men skam den som ger sig, nu kan jag ju testa mig fram i detta tomma rum.

Kattfröknarna poserade helt frivilligt framför lamporna så det var bara att langa fram kameran och tända upp ”studion”
Tillfället gör inte bara tjuven utan även en bra bild, så det är bara att hugga tillfället när det kommer, även när jag är på språng, nyss klivit ur duschen och endast iförd en handduk, ner på golvet bara, tur jag är ensam hemma nuförtiden!
Egentligen så har det väl inte hänt just nåt att orda om i oktober, och det är väl ganska skönt när tiden bara flyter på, om än alldeles för fort.
Vi har haft en fin höst så många härliga promenader har vi hunnit med, både ensamma och i trevligt sällskap.

Tosca, en Briardfröken var en ny bekantskap för pojkarna, hennes matte och jag känner varandra då vi varit kollegor.

På denna promenad halkade jag på en stubbe och föll handlöst, kameran plöjde jag ner i ett surhål, det var ju helt klart ingen bra idé …….men den ska ju vara vädertätad, sen om lera ingår i begreppet  väder återstår att se, men än lever den!
Med tanke på hur ofta jag faktiskt släpar med kameran i ur och skur så är det snudd på fantastiskt att jag aldrig tappat eller skadat den tidigare faktiskt.

Lite snö har vi fått, låt nu detta frysa fast och inte tina bort så blir jag mer än nöjd, med en fin höst i bakhuvudet så vill jag inte ha en slaskig vinter!

Härlig tvåtimmarspromenad igår innan det var dags för mej att bege mej till jobbet, jobbar imorgon också och sen ledig till nästa måndag.

Vi gör ett tappert försök att slipa formen inför kommande evenemang, nu är det slut på valptiden och vi ska försöka oss på några vänstervarv framöver.

Just så är det, och eftersom jag är matte till den bästa av dom alla så behöver jag inte ens fundera!
Nä, nu ska jag rasta junioren och hans kompis innan det är dags att stöka med middag, ute är det febril aktivitet då både man och son skiftar däck på löpande band, snön kom lite överraskande faktiskt!
Ha det bäst och trevlig helg! / AC