Kärringpriset 24 jan 2015

Host & krax och hallå!
Fast helt sanningsenligt så hostar jag faktiskt inte, men denna eländesförkylning som slagit klorna i mej har satt sej i halsen ändå, på det lilla otrevliga sättet att luftrören sväller igen och rösten är väck med pusta.
Detta kom ju sannerligen ytterst olägligt då vi hade en Tallinkryssning bokad sen i höstas, hussen fyllde 60 år den 21 januari och detta var orsaken till resan.
Alltså, helt allvarligt så kan jag nog påstå att hade det varit hussen som blivit sjuk så hade vi nog varit kvar hemma, detta är en rejäl mansförkylning, men jag är varken snorig eller hostig, allt sitter på insidan vilket resulterar i andningsuppehåll nattetid då jag inte får nån luft, inte trevligt någonstans kan jag lova!
Så jag vill nog faktiskt tilldela mig själv en egen påhittad variant av Jerringpriset, Kärringpriset, i nöd och lust en stor prestation !
Ja, så som ni kan förstå så var det inte direkt någon partypingla han fick med sig på sin resa.
DSC_0400
men jag fick pluspoäng och hurrarop för bubblet som väntade i hytten, det var väl typ det enda alkoholhaltiga som förtärdes av mej dag ett.
DSC_0406
Nybakad 60-åring som fick äran att ligga och knuffa liv i mej när jag inte fick luft …………
Ja, jag förstår att vän av ordning tycker att jag skulle ha ställt in och stannat hemma, men nu gjorde jag inte det och med ynka 12 personer på bussen på väg ner så hade vi hela bakdelen av bussen för oss själva.
page
Buffé på utresan, jag har härmed lovat mej själv att aldrig ALDRIG äta buffé igen, det är varken gott eller billigt, och har man inga smaklökar som samarbetar så äter man bara för att man redan betalt ………….
DSC_0415
Ett sista ryck ……..vid 22-tiden ……….
Det gungade ganska mycket mellan STHLM och Mariehamn där vi mellanlandade på nattkröken men sen så var havet lugnt och blankt som ett salsgolv.
Framme i Tallin så var tanken att vi skulle fylla upp barskåpet, och det kan man ju göra både här och där, finns ingen anledning att gå fler meter än man behöver, allrahelst inte med andnöd.
595
Nu klarar vi oss ett tag hoppas jag.

För första gången på flera dagar så var jag faktiskt lite hungrig så vi slog oss ner i en gammal lagerlokal eller vad det var, mysigt var det i alla fall, och beställde mat, inget som jag direkt var sugen på men vitlöksbröd till förrätt lät ju gott ………

DSC_0420
Ursäkta mej men nog tusan ser väl detta ut mer som friterade bajskorvar ???
Ja, jag smakade och det smakade vitlök men tallriken åkte tillbaka till köket ganska intakt faktiskt.
Till varmrätt var det rökt skinka med stekt potatis under ett tjockt täcke av ost……….. NJA …….
Jag tror att chocken jag fick av  brödet gjorde att jag glömde fota varmrätten, men ölen var god i alla fall !
Kväll två på båten hade jag avbokat buffén och reserverat bord på en restaurang istället.
Själv var jag mest sugen på en tallrik fil men nu var det ju redan betalt så det var bara att slå sig ner och beställa in nåt lättätet.
DSC_0423
Det blev Gösfilé för mej och en burgare för hussen, ätbart men ingen aha-upplevelse.
DSC_0425
För att göra av med dom pengar vi redan betalt så ”tvingade” vi i oss varsin Irish och fick lägga 30 kr emellan.
Men inget ont som inte har nåt gott med sig, jag har nog aldrig varit så billig i drift någon gång på en kryssning!
Helt klart ligger det något i att detta är årets fattigaste vecka om man ser till antalet resenärer, men i mitt miserabla tillstånd så var det alldeles alldeles underbart med mycket ”space”.
Men resan som sådan var helt ok, det var väl mitt tillstånd som hade en hel del övrigt att önska.
Hundarna var på pensionat för första gången, Timrå gårdsbutik & djurpensionat.
Då det enligt tidtabellen blev lite tight att hinna hämta dom när vi kom hem eftersom pensionatet har en ”deadline” så var Ulrika snäll och hämtade upp dom, Aston hade visst gett ett avtryck som bara han kan ge ( fast jag sa ju att han hade damp när jag lämnade honom ) och Lukas hade trulat på som den lilla farbror han är ❤
Jag var sugen att ringa och kolla läget men när man blir kallad Sir Väs av sin man så gör man det bäst i att avstå telefonsamtal.
Nu var det ju så sjukt lite folk på bussen, vi var bara 5 personer från Gävle mot Sundsvall, detta i kombo med den nya vägen gjorde att vi var hemma 45 minuter tidigare, STORA gillaknappen!!
Innan förkylning och kryssning hann vi med att både åka skidor och plumsa i djupsnö, jag är ju inte dum i hela huvet så jag fattar ju att jag måste sjå mig tills jag kan andas igen som folk innan det blir nån skidåkning igen, SURT MEN SANT!
590 589 588 587 585 584 583 582 581 580 579 578 577 576

Härligt med riktig vinter!
För er som undrar och bryr er så går det bra för Angelica, det är hennes liv och hennes tillfrisknande så jag kommer inte att skriva nåt mer om detta av respekt för henne.
Jag ångrar inte att jag skrev det jag kände där och då, jag har fått enbart positivt gehör för dom raderna.
Vi är alla olika, jag är inte den personen som tar detta till en annan nivå genom att engagera mig i olika föreningar etc
Jag är fullt nöjd med att klara av min egen vardag, det finns inte energi kvar att grotta ner mig i andras vedermödor.

Ha det bäst och var tacksamma över att detta inte är en podcast för det hade låtit rent av bedrövligt!  / AC

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s